Jag funderar ofta på det jag vill skriva om i bloggen.

Är det tillräckligt intressant?

Är jag för utlämnande?

Är jag en bra förebild om jag skriver om något som jag inte mår bra av?

Vem som helst kan läsa det jag skriver vilket är spännande men också lite skrämmande eftersom jag inte vill påverka någon negativt.

Jag har tidigare skrivit att jag vill kunna påverka med bloggen.

Att skriva att livet hela tiden är en dans på rosor är inte bara en lögn utan också väldigt långt ifrån den verklighet vi lever i.

Vi alla går igenom jobbiga saker och jag vill dela de stunderna med er för att visa att man kan ta sig igenom det och bli starkare än man någonsin har varit.

Det handlar om vilja, hopp och tro.

Med det sagt så vill jag nu dela med mig av en av mina svagheter.

Jag känner ofta att jag inte räcker till, jag har en stark vilja som gör att jag vill vara överallt samtidigt och göra alla glada och nöjda för då mår jag bra.

Men jag glömmer bort mig själv någonstans på vägen.

Vad vill jag egentligen?

Vad gör mig lycklig?

Kan jag säga nej utan att sen få skuldkänslor?

Jag jobbar med det här varje dag och jag tror inte att det finns några självklara svar på de frågorna.

Jag måste svara på mina egna frågor genom att utgå från mig själv och hur jag känner och jag måste skapa min egen tillvaro där jag trivs för då kan jag lättare få de människor runt omkring mig att må bra.

Att stanna upp ibland och känna att det är ok att det är jobbigt, det är ok att vara ledsen och det är ok att inte räcka till jämt.