Jag kommer alltid minnas 2013 som ett väldigt speciellt år. 

 

2013 var året jag blev fru, jag gifte mig och en stor dröm gick i uppfyllelse.

Vår dag var magisk på alla sätt och vis, jag kunde inte vara mer tacksam.

 

2013 var året då jag kunde satsa på mitt jobb som Fritidsledare på riktigt med tanke på den trygghet den fasta tjänsten gav mig och det betydde otroligt mycket för mig. 

 

2013 var också året då jag har fått möte tunga motgångar rent fysiskt då min kropp helt har gett upp. 

Många mål jag satte upp har jag inte ens kommit i närheten av på grund av det. 

Jag har också påbörjat och genomgått större delen av min smärtbehandling vilket är ett stort steg. 

 

2013 är och kommer alltid vara året då jag började rida igen. 

Med start i början av januari med instruktörskursen så var jag igång och efter det vågade jag mig på en fast ridtid varannan fredag för att så smått börja komma igång. 

Detta har nu utökats till varje fredag. 

 

2013 är inte ett år som endast har varit fyllt av glädje vilket är helt ok. 

Motgångarna har funnits där och inför det nya året så är min största önskan att få lite mer medgång. 

 

Jag vill bli mer säker i den jag är, det jag tror på och kämpar för. 

Jag måste hitta en styrka som tar mig vidare, jag hoppas att den kommer.