När man har det jobbigt så inser man vilka ens riktiga vänner är, de som finns där i ur och skur.

 

Jag är en person som ofta söker stöd hos människorna i min omgivning, jag uppskattar deras tips och råd då jag ofta kör fast i mitt eget tänkande. 

 

Det som har tyngt mig den senaste tiden har egentligen inte varit saker som jag har kunnat "lösa" då jag inte kan trolla bort smärta eller skynda på läkandet hur mycket jag än vill. 

Därför kan jag känna att jag har varit extra nedstämd då jag själv inte ser något slut eller någon lösning inom den närmaste framtiden. 

 

De som har hjälpt mig den senaste tiden har gjort det genom att hitta på roliga saker och fått mig att tänka på annat, lyssnat när jag bara behövt ösa ur mig allt jobbigt samt att ständigt fråga hur jag mår. 

 

Så oavsett om man tror att det inte räcker så räcker det mer än väl för att jag ska hitta lite glädje och hopp i en vardag som känns tung och mörk. 

Om ni av någon anledning inte vilka ni är så vet ni det nu genom dessa bilder :)

 

Tack för att ni finns <3