Idag har varit vad jag brukar kalla en "sån där dag". 

 

Inget speciellt har hänt, verkligen ingenting negativt men det känns tungt på grund av saker jag inte kan påverka. 

 

Idag mådde jag ok när jag vaknade, jag sov inte så jättebra då Billy vaknade mitt i natten då han inte har mått helt hundra de senaste dagarna. 

 

Efter några timmar så kom huvudvärken smygande och migränen var ett faktum. 

Trots migräntablett så blev det inte bättre så nu känner jag mig helt knäckt. 

 

Många frågar mig ofta hur jag orkar sitta och skriva till er eller göra andra saker när jag mår så här dåligt men mitt svar blir då att jag gör det för att jag annars skulle låta smärtan få styra alldeles för mycket i mitt liv. 

Det är klart att jag vid ett hemskt migränanfall inte kommer upp ur sänger precis som de fleste med migrän men när jag lyckas hålla det i schack fram till läggdags så försöker jag stå ut. 

 

Trots att jag sitter och kisar för att se vad jag skriver just nu så har jag ingenting emot det, jag skriver för att jag vill och jag måste vara starkare än det här. 

Smärtan kan inte alltid få vinna. 

 

Enligt mig så är det skillnad på dåliga och riktigt dåliga dagar. 

När jag som idag har en dålig dag med mycket smärta så biter jag ihop, jag jobbar som jag ska (för att jag vill!) och jag tar mig igenom dagen så gott det går och låter inte smärtan ta över allt jag gör men om jag har en riktigt dålig dag så måste jag låta smärtan ta plats. 

 

Dessa dagar kan jag inte kämpa emot för då hamnar jag i en evig fajt som jag aldrig kommer vinna med flera riktigt dåliga dagar efter varandra. 

 

Så för mig är det en ständig balansgång.

Jag måste känna mig för så att jag inte pushar min kropp för hårt trots smärtan men jag måste också se till att jag inte ger upp för det vägrar jag göra! 

 

Och missförstå mig inte nu, jag VILL göra alla saker jag gör även de dagar när jag mår som jag gör idag. 

Jag kan inte sluta leva, det här är mitt liv och jag måste börja acceptera att smärtan kommer hänga med mig som ett kladdigt klistermärke som vägrar släppa. 

 

Jag måste bara lära mig att inte låta smärtan ta över, den får vara där men inte styra mitt liv.