En härlig helg!

Hej på er! 
 
Under helgen så har jag hunnit med en hel del! 
Vi firade Carin som ska gifta sig om drygt en månad med att gå till Wallmans och rida islandshäst :) 
 
Här kommer helgen i bilder: 
 
 
På Wallmans fick Carin äran att dansa inför alla med den snyggaste killen ;) 
 
 
En raspberry daiquiri i baren :) 
 
 
När jag kom hem såg jag att jag hade rester av all konfetti i håret :P 
 
 
Hemma efter en riktig toppenkväll!
 
 
På lördagen blev det en underbar uteritt med islandshästarna vid Häringe Slott! 
Jag fick en snäll herre som hette Ask :) 
 

Hur ska jag vara?

"Ser jag pigg ut tror alla att jag är frisk.
Är jag glad tror alla att jag mår prima.
Försöker jag vara positiv tror alla att jag är hemma för att jag är lat. 
 
Ser jag trött ut vil folk inte besvära. 
Är jag på dåligt humör tycker de att jag är tråkig.
Är jag negativ tycker de att jag gnäller och vill inte umgås med mig alls. 
 
      Så frågan är hur jag ska vara för att bli tagen på allvar och
ändå få vara som jag vill och känner för stunden?"
 

Det är inte jag som har skrivit texten men jag kan känna igen mig i den, det tror jag att många av oss kan. 
Folk dömer så snabbt och tar sällan reda på den egentliga orsaken till varför folk reagerar och beter sig som de gör.
 
Ibland drar jag mig undan, ganska ofta nu för tiden då jag hellre står vid sidan av och iakttar än att utsätta mig själv för att känna mig granskad eller felaktigt bedömd. 
Rädslan för vad andra tycker om mig är på ett sätt större idag, jag försöker att inte bry mig när folk inte hör av sig, försöker att inte ta det personligt men det är ibland omöjligt. 
 
Självklart går jag till mig själv när någon annan drar sig undan, så fungerar jag. 
Massa tankar dyker upp och självkänslan påverkas någonstans djupt inom mig och jag kan inte påverka det. 
 
Visst kan jag försöka tänka annorlunda som så många säger åt mig att göra men hur ska jag kunna känna annorlunda? 
Hur påverkar man det? 
 
Känslorna finns ju där oavsett vad jag tänker och tycker och de går inte att påverka, när någonting gör ont, när någon sårar så gör det ont. 
Jävligt ont. 
 
Och det FÅR göra ont! 
Alla negativa känslor måste också få vara ok. 
 
Det måste vara ok att jag blir ledsen när personer i min närhet inte längre frågar hur jag mår. 
Jag måste få vara ledsen när en nära vän drar sig undan, undviker mig. 
Jag är också ledsen varje dag över att jag alltid känner mig som ett problem, ett problem som någon eller några behöver "fixa" för att jag ska fungera. 
 
På arbetet.
I vardagen. 
Överhuvudtaget. 
 
Egentligen anklagar jag ingen, hur skulle jag kunna göra det? 
Jag kan inte veta innan hur min framtid ser ut eller hur den hade sett ut om jag inte hade hamnat i den verklighet som jag nu befinner mig i och så är det säkert många som känner. 
 
Tänk om. 
Tänk om jag hade varit frisk.
Tänk om jag hade orkat hålla energin uppe bland mina vänner så att de inte uppfattar mig som någon som aldrig vill eller orkar. 
Tänk om folk i min och alla andras närhet någon gång stannade upp och reagerade över sitt eget beteende och hur det faktiskt påverkar andra. 
 
Hur de sårar, utan att kanske veta om det?