Nu drar jag till solen!

Hej på er! 
 
Tack för alla fina ord med tanke på mitt inlägg igår, ni är så fina <3 
 
Trots allt så är idag dagen då vi åker till Thailand och jag ska försöka ställa in mig på semester nu och släppa all negativ energi och lämna den här hemma. 
Det är en utmaning och jag vet att jag kommer fundera en del när jag är borta men jag ska försöka njuta så mycket jag bara kan :) 
 
Jag har lämnat mina tussar hos Nina nu och det gick jättebra, Billy var lite ledsen men Neo förstod ingenting utan busade runt som en tok så det var skönt! 
 
Flyget går vid 21.30 ikväll så vi ska snart åka, det är ändå rätt skönt att åka på kvällen så man har hela dagen att förbereda med packning och allt, får se om jag glömmer något ;) 
Hoppas på att kunna sova lite på planet men jag har ändå bunkrat upp med resegodis, en bra bok och massa serier på paddan så jag ska nog klara mig :) 
 
Semester för mig innebär även semester härifrån bloggen, jag behöver ett break nu på många sätt även fast jag alltid saknar att skriva när jag är borta. 
Jag hoppas kunna bjuda på massa härliga bilder sen när jag kommer hem istället! :) 
 
Jag kommer uppdatera på instagram, jag har utlovat minst en "fot mot pool" bild och det löftet ska jag hålla ;) 
Ni kan följa mig på Martiiniisen. 
 
Ha det underbart alla fina så hörs vi snart igen <3 
 
 

Ni som ger mig hopp

Jag ser knappt vad jag skriver för att tårarna bara rinner. 
Jag brukar inte gråta så ofta eftersom jag alltid biter ihop och jag håller mycket inom mig men nu har det runnit över. 
 
Jag vill skriva allt men ändå inget. 
Varje gång jag skriver något innerligt här så tänker jag alltid på hur jag skriver, vad jag skriver och vem jag skriver om så att ingen ska känna sig träffad eller påhoppad. 
 
Nu vet jag inte om jag bryr mig längre, varför ska jag linda in mina ord i bomull för att skydda andra från att bli sårade? 
Kanske för att skydda mig själv och den lilla stolthet jag har kvar. 
 
Det finns människor som inte inser vilken skada de åstakommer, så har jag alltid valt att se det då den förklaringen är bättre än att någon är elak med vilja. 
Jag börjar tro att jag har fel. 
 
Man behöver inte älska eller ens tycka om alla människor, det gör inte jag heller. 
Men jag har något som kallas för empati och en given respekt för andra människor för så har jag blivit uppfostrad. 
 
Man står upp för sig själv och för vad som är rätt, man står upp för varandra. 
Man är inte elak mot någon utan man ska försöka resa sig ovanför det och inte sänka sig till en sådan låg nivå. 
 
Tyvärr så kan de människor som inte besitter de egenskaperna fortfarande såra mig och andra. 
Även fast vi vet att det är orättvist och fel för så ser verkligheten ut idag. 
 
De goda vinner inte alltid, det som är rätt spelar inte alltid någon roll och det gör mig så frustrerad! 
 
Jag trodde aldrig att jag i mitt vuxna liv skulle kunna behöva gå igenom det som jag går igenom. 
I min vildaste fantasi så trodde jag att det skulle bli lättare när man blev äldre, att folk skulle bete sig för att de visste bättre men tänk så fel jag hade. 
 
Min styrka och drivkraft just nu förutom min familj och Robin är utan tvekan mina vänner. 
De som har ställt upp villkorslöst för mig under en lång tid, de har delat min frustration och min sorg, de har stöttat mig i med och motgång och de slutar aldrig peppa eller bekräfta mig. 
 
De talar ständigt om för mig vad jag är bra på, vad som gör mig unik och hur mycket de tycker om mig. 
De är mina stora idoler. 
 
De är de som bevisar för mig att världen inte enbart är ond och orättvis, de ger mig hopp <3 
 
"There will be haters, there will be doubters, there will be non-believers 
and then there will be me, proving them wrong" 
 
 
 

Att lämna mina tussar

Det värsta med att resa bort är att lämna hundarna helt klart. 
De är mina bebisar, mina tussar och de betyder ALLT för mig <3 
 
Som jag skrivit tidigare så älskar vi att resa och jag och min kropp behöver värmen så hundarna måste klara sig utan oss och vi måste klara oss utan dem men det är svårt. 
 
Jag är väldigt orolig av mig och lider av mycket ångest när jag ska flyga då jag är så fruktansvärt flygrädd så det är tuffast i början men när jag väl kommer iväg så brukar det gå bra. 
Så mina hemska tankar skrämmer upp mig så att jag mår ännu sämre när jag ska åka iväg :( 
 
Sen brukar jag alltid säga att det bästa med att resa iväg är att först ha något att se fram emot, något att längta till men det är en lika underbar känsla att ha något att längta hem till. 
Glädjen att få träffa hundarna igen efter 2 veckor slår allt :) 
 
Billy och Neo kommer ha det så bra när vi är borta! 
De ska bo hos Kim (min bror) och hans flickvän Nina som pluggar på distans för tillfället så då får hon världens mysigaste sällskap hela dagarna :) 
 
Tänk så mycket kärlek man kan känna till sina hundar <3