På bristningsgränsen...
...där befinner jag mig just nu :(
Min migrän håller på att trappas upp ordentligt och jag vet att den kommer hålla i sig i flera dagar, jag vet hur det känns.
Första dagen på rehaben är avklarad och jag vill bara gråta :(
Det var inte hemskt, det är inte det utan jag är mest helt slut mentalt och verkligen på väg att bryta ihop totalt.
Många nya intryck, många nya människor och allt runtomkring, jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska orka med det här?
Om jag inte hade behövt åka så långt så hade det kanske varit lite enklare men nu blir resvägen nästan lika lång som själva rehabiliteringen.
Som jag var rädd för så innefattar den här rehaben väldigt mycket fysisk aktivitet.
Inte stentuff träning så klart men ändå träning och det krävs inte så mycket för att jag ska bli helt slut.
Den lilla energi jag har vill jag ge till hundarna och Gaefur.
Sen så är det ju så att alla som går den här rehabiliteringen är utmattade men de behöver inte ha någon fysisk smärta som jag har så för vissa är säkert träningen toppenbra medans det för mig blir lite för mycket.
Jag får fundera lite på hur jag ska göra med det.
Just nu är det väldigt tungt, all min energi är som bortblåst och ljuset i tunneln känns väldigt långt borta...
skriven
Hej Martina! Vilken rehab går du på? Skall också börja men det är på 16v och haft tid 5 ggr men avbokat alls för jag precis som du haft olustig känsla och blir utmattad av bara tanken... Du får vara snäll mot dig själv. Sänka kraven. Strunta i vad alla sndrs förväntar sig av dig, du vet själv vad som är rimligt för just dig. Att inse att man är "sjuk" är tufft - men ett stort steg för att då blir man lite snällare mot sig själv. Man skall inte jämföra sig med alla andra och hur mycket de orkar, för tänk på att dem är fullt friska, du är inte det. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.
Tänk på att det sker ingen katastrof bara för att du inte skulle orka göra just den saken, just den dagen.
Och känner du att tex nej yoga är för mycket för mig just nu, var hård mot dem, det är din kropp!
Men något som hjälpt mig är faktiskt att lyssna på tex kroppsscanning, finns på Youtube eller att söka pp meditation på bibliotekets hemsida (e-bok) - låter larvigt men det kan hjälpa en att bli lugn, även om det är 10 min så ligg ner och bara fokusera på din andning tex. Försök hitta sätt som passar DIG! Kram på dig finaste Martina. Du är fantastisk precis som du är