Hej på er! 

 

Jag tänkte skriva lite kort om vad som har hänt i veckan och varför jag fick uppsöka min läkare idag. 

Rehabiliteringen har tagit oerhört hårt på mig och min kropp har reagerat på ett sätt som jag inte alls var beredd på. 

 

Jag visste att det skulle bli tungt och att jag skulle bli trött, det förstod jag men jag trodde nog att jag hade mer kontroll på min smärta nu när jag varit sjukskriven så länge så det blev lite som en chock när det blev så här. 

 

Redan första dagarna på rehab så berättade jag för de i mitt team att jag tyckte att det var väldigt jobbigt och att de fysiska aktiviteterna blev en enorm påfrestning för mig, det blev för mycket på en gång. 

 

De rådde mig då till att försöka vänta lite för att ge det lite tid då omställningen är stor så då gjorde jag det även fast jag då inte heller orkade gå på alla pass. 

 

Nu i måndags så blev reaktionen ännu starkare och jag fick avbryta mitt i en föreläsning för att jag helt enkelt fick panik, jag fick känslan av att jag ville krypa ur mitt eget skinn. 

Att sitta och lyssna på en lång föreläsning var fruktansvärt ansträngande och det gick verkligen inte. 

 

På tisdagen var jag hemma men blev sämre och kräktes blod när jag fick migrän på kvällen så då fick kroppen nog på riktigt så jag pratade med kliniken och kom fram till att jag först måste kontakta min Vårdcentral för att få rätt medicinering innan vi kan gå vidare. 

 

Nu har jag fått det men vad som händer med rehabiliteringen vet jag inte i dagsläget. 

Jag måste försöka prata med de i mitt team nästa vecka för att se om de kan hjälpa mig att skräddarsy programmet mer efter mina förutsättningar, annars kommer det inte att fungera. 

 

Så livet är lite extra tungt just nu, det är tufft att försöka återhämta kroppen efter en sån här kollaps men jag kan inte göra annat än att göra mitt bästa. 

 

Tack för att ni finns <3 

 

<3