Fast i ett mörker...

Jag har lagt all fokus och all min energi på flytten vi har framför oss och jag längtar, jag hoppas på att få den nystart som jag verkligen behöver. 
 
Men ibland kommer verkligheten ikapp mig, som nu och då inser jag att jag delvis är fast i mitt ständiga mörker. 
För vissa saker kan man bara inte komma ifrån hur mycket man än försöker. 
 
Jag var hos min läkare igår och för att vara krass så mår jag inte bra. 
Jag har bättre och sämre stunder och jag har blivit bättre på att lägga den lilla energi jag har på det som betyder mest vilket är mina djur och Robin. 
 
Fysiskt så har jag stundtals väldigt ont, mitt största problem är mina höfter vilket också förstör min sömn eftersom jag inte kan ligga på varken höger eller vänster sida. 
Pratade med läkaren om det och jag ska ta kontakt med en sjukgymnast när vi flyttar men just nu är det så här. 
 
Mentalt sett så är jag så fruktansvärt trött hela tiden och jag har ett enormt sömnbehov samtidigt som jag ändå inte har energi till att vara social så länge när jag väl är vaken. 
Vissa dagar orkar jag inte prata i telefon för att hela hjärnan känns som tuggummi. 
 
Det allra tuffaste är nog det jag kan fantisera om att jag ska göra, något som kan göra mig glad men när jag väl ska genomföra det så är jag helt knäckt och lyckas inte. 
Det är nog det allra värsta. 
 
Jag fick ett samtal från FK idag om att de troligen kommer dra in min sjukpenning. 
Jag ska eventuellt utredas för ME men det sa min handläggare att det inte är tillräckligt för att man ska ha rätt till ersättning... 
Som att man är i ett bra skick om man ska utredas för det :( 
 
Jag orkar knappt reagera och ännu mindre agera. 
All energi är borta och jag har ingen aning om hur vi ska lösa tillvaron rent ekonomiskt utan min sjukpenning. 
 
 
<3
 
1 Anonym:

skriven

Men åh! Stå på dig. Fixa med läkarintyg osv. så typiskt FK... Trött man blir...

Svar: Ja det är väldigt jobbigt :( Ska kämpa! <3
Martina Lindell

Kommentera här: