Tankar och funderingar...

Idag var jag på vårdcentralen igen och träffade min husläkare. 
 
Vi skulle egentligen ses om 1 månad men eftersom jag valde att avsluta min rehab så fick vi ses tidigare. 
 
Det känns ganska hopplöst just nu... 
Var finns det plats för en sån som jag i dagens samhälle? 
Vilken hjälp kan jag få? 
 
Jag har flera diagnoser som nackvärk, neuropatisk smärta, utmattning samt ångest. 
Ingenting syns på utsidan. 
Allt bär jag omkring på själv. 
 
Jag var för sjuk för att klara av rehabiliteringen på Bragée och jag är för sjuk för att arbetsträna men jag är för ung för att klassas som tillräckligt sjuk för att inte jobba. 
Samt att mina problem är osynliga vilket är ett problem. 
 
För att få hjälp inom psykiatrin så behöver jag ha en diagnos vilket jag inte har, alltså en psykiskt diagnos som ADHD eller bordeline osv. 
 
Min läkare vet inte vad han ska göra och inte jag heller. 
 
I mina journaler på Bragée så hängde jag upp mig lite på en sak. 
Det står att jag är "vaken, orienterad samt välvårdad" och det är ju egentligen inget fel på det men ofta känner jag att jag aldrig får fram hur jag egentligen mår och vem jag egentligen är. 
Jag får alltid höra samma sak, att man får uppfattningen om att jag är på ett sätt fast mitt mående visar något helt annat och det är frustrerande. 
 
Ibland önskar jag att jag bara satt där och grät så att jag inte behövde anstränga mig så mycket för att bli tagen på allvar. 
Det finns ju många olika nyanser i ens liv. 
Jag har MÅNGA stunder när jag ser ut som ett vrak, bryter ihop för minsta lilla och inte ens kan föra en vettig konversation men det ser ingen för de stunderna håller jag för mig själv. 
 
Jag är väldigt noga med att inte visa för alla hur jag mår för i vissa situationer så vill man kanske inte prata om det eller så vill man inte att folk ska veta, det beror helt på situationen. 
 
Men när man väl sitter där hos en läkare eller psykolog så önskar jag att jag kunde visa lite mer av mina mörka, svåra sidor, de som jag kämpar så hårt för att dölja. 
 
Jag känner mig lost just nu, som att jag återigen inte har en aning om i vilken ände jag ska börja. 
Hur tar jag nästa steg? 
Jag måste försöka ta reda på det... 
 
 
<3 
 
 

Kommentera här: