Jag får ofta höra från andra att jag är en bra förebild. 

 

Då brukar jag ibland tänka, hur kan jag vara en bra förebild? 

Jag som begår så många misstag och som själv känner mig misslyckad då och då. 

 

Andra kan säga tvärtom, att jag är en dålig förebild som skriver så mörka saker om min vardag i bloggen som alla kan läsa. 

Däribland mina egna elever samt andra ungdomar som kan bli påverkade. 

 

Personligen så tycker jag att jag speglar verkligheten i min blogg, inte bara min verklighet utan kanske någon annans som jag inte vet om. 

Någon kanske känner igen sig i det jag skriver och kan känna precis som jag. 

 

Jag tror att det är just det som kan vara befriande för många, att jag har så många olika sidor. 

Att bara för att jag skriver något sorgligt så betyder inte det att jag är otrevlig mot alla jag möter eller missunnar andra lycka. 

 

Jag skriver det jag känner i stunden, där och då men det är inte den jag är. 

Jag är många olika saker, glad, omtänksam, rolig, ledsen, irriterad, sorgsen, arg. 

Det behöver inte bara vara en sak. 

 

För mig är en bra förebild någon som vågar visa alla sina sidor, som talar om när allt är underbart men också när allt går fel. 

En person som vågar stå för allt man är och struntar i vad andra tycker. 

 

Jag kanske inte är där än men jag är på god väg, det är något jag jobbar på.

Att se upp till någon eller något som är helt "perfekt" är inte bara dumt utan totalt orealistiskt, det är inte så verkligheten ser ut. 

 

Jag tänker inte ljuga, mitt liv kan vara väldigt tufft precis som för många andra, skillnaden är bara att jag vågar skriva om det.