Jag hade aldrig kunnat tro att livet skulle pröva mig så här efter allt jag har gått igenom. 

Under en dryg veckas tid så har Billy varit kritiskt dålig och är det fortfarande. 

 

Han har nu ett konstaterat diskbråck i nacken efter en DT som gjordes igår och imorgon ska han göra ett ultraljud av buken då han även har ont i magen. 

 

Efter det så måste det göras en plan för framtiden, vad gör man och vad kan man göra för att han ska få ett så bra liv som möjligt? 

Jag kan inte svara på det nu, jag försöker göra som jag har gjort så många gånger den senaste tiden; Jag tar en timme i taget för att sen ta en minut i taget och just nu tar jag en sekund i taget :( 

 

Det går så fruktansvärt ont, Billy är som en förlängning av mig. 

En del av mig som jag behöver för att existera och han har funnits där genom allt, han känner mig som ingen annan. 

 

Jag älskar honom över allt annat men jag älskar honom också så mycket så att jag vet när det är nog, när han inte kommer vilja mer. 

Vi är inte där än, nu försöker han få mig att förstå vad som är fel, vad som gör ont och min magkänsla brukar stämma så han ska få lite mer tid. 

 

Oavsett när den dagen kommer så kommer jag veta när han inte vill mer. 

Han får bara inte lämna mig redan <3 

 

<3