Rufus 20 veckor!

Hej på er! 
 
Här kommer det sista "vecko-inlägget" om Rufus, framöver kommer jag skriva lite då och då istället just för att det inte händer lika mycket nu när han blivit lite äldre. 
Självklart får ni följa med i Rufus utveckling precis som ni har fått med Billy och Neo :) 
 
Det som händer nu är att Rufus tappar en hel del tänder och får nya vilket är jätteskönt eftersom de inte är lika vassa som hans valptänder. 
Vi kommer kastrera Rufus när han är 6 månader och då kommer vi även be veterinären dra ut de tänder som han eventuellt inte kommer tappa. 
 
Så gjorde vi med Neo och det var jättesmidigt eftersom han då redan var nedsövd. 
 
Rufus är som min lilla skugga här hemma, han har stenkoll på mig och på vad jag gör vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag varit hemma med honom sen han kom. 
Jag tror dock att han kommer slappna av mer ju äldre han blir. 
 
Senaste dagarna så har han faktiskt sovit hela nätterna, från ca 23.00 - 06.30 så det är väldigt positivt :) 
 
Här kommer lite bilder: 
 
 
<3 
 

Vårfint hår!

Hej på er! 
 
Förra veckan så fick mitt hår lite kärlek med slingor och klippning av mina slitna toppar :) 
Jag vill bli lite ljusare nu inför våren men ville ändå inte färga så mycket. 
 
Så jag ljusade upp litegrann i botten men vill ändå låta håret vara hyfsat "naturligt" om ni förstår vad jag menar ;) 
 
Här får ni se ett par bilder: 
 
 

Jag är inget offer!

När kroppen slits itu av den ångest som slår till som ett knytnävsslag med jämna mellanrum. 
Den känslan som är så välbekant men så fruktansvärt obehaglig. 
 
Den plågar mig nu mer än vad den gjort på länge. 
Jag måste ha kommit in i någon konstig fas eller så bryts jag ner mer än vad jag trodde var möjligt. 
 
Jag känner mig som en tickande bomb.
Samtidigt känner jag mig helt handlingsförlamad och tom, som att jag bara är ett skal som låter dagarna gå utan att riktigt närvara, utan att leva, utan att andas. 
 
Jag är som en åskådare till mitt eget liv, jag ser på när skeppet gång på gång går på grund men jag kan inte förmå mig att stoppa det. 
Jag vet inte hur jag ska bära mig åt, i vilken ände jag ska börja. 
 
Hur hittar jag alla bitar av mig själv och kan plocka ihop dem igen? 
Jag vet inte ens hur de ska sitta för jag kan ju aldrig riktigt bli hel, inte som jag var förut innan min kropp valde att svika mig. 
 
Hur hel kan jag bli? 
I vilket skick kan jag förvänta mig att vara i när detta helvete tar slut? 
För det måste ta slut. 
 
Det enda jag kan göra nu är att skriva, hur osammanhängande denna text än må vara så är det just att skriva som gör att jag inte faller samman helt. 
Som gör att jag på något vis håller huvudet ovanför vattenytan. 
Min livlina mitt i ett kaos av känslor och tankar. 
 
Jag är inget offer, det vet jag. 
Jag vill inte ha medömkan men jag vill skriva, jag vill dela med mig. 
Jag vill sätta ord på känslor som så många av oss upplever varje dag. 
För alla som lider i det tysta. 
För er skull vill jag skriva. 
 
Jag vill också skriva för att jag aldrig vill låta mig tystas. 
Under den här resans gång så har jag tvivlat på mig själv mer än vad jag någonsin trodde var möjligt och jag har gång på gång ifrågasatt mig själv och mina beslut. 
 
Varför tar jag inte den lättaste vägen? 
Den frågan har jag ställt till mig själv så många gånger, varför ger jag bara inte upp? 
 
För att det är inte jag! 
Jag väljer inte den lättaste vägen för att det ska vara bekvämt för mig själv eller någon annan.
Jag står upp för vad jag tycker är rätt och jag har höga krav på mig själv vilket också innebär att jag vill bli uppskattad för det jag trots allt presterar varje dag trots min värk. 
 
För det är faktiskt så.
Jag gör så gott jag kan TROTS min värk, jag skulle kunna flytta berg om jag var frisk, det är jag helt övertygad om för jag är jäkligt envis och väldigt ambitiös.
 
Jag är inget offer, jag är en tillgång! 
Jag må ha en trasig kropp och en sargad själ men det finns en passion i mig som gör att jag trots allt inte kommer lägga mig ner och ge upp. 
 
Jag är värd mer än så. 
 
 
"When something bad happens you have three choices:
You can either let it define you
Let it destroy you
Or you can let it strengthen you"