Kampen fortsätter...

Fina ni, jag fortsätter att lysa med min frånvaro här på bloggen... 
 
Den här veckan så har faktiskt all min energi gått åt till att fundera kring min framtid med ersättning/sjukskrivning/jobb osv. 
Jag har jagat efter min handläggare på FK för att få svar på alla mina frågor samt ta reda på vad som gäller och till slut bestämde jag mig för att ändå överklaga beslutet hos dem. 
 
Sista dagen att skicka in synpunkter var imorgon och jag skickade precis in det. 
Beslutet fattas den 11 maj och efter det får jag skicka in ännu en överklagan som går till en annan enhet om jag får avslag vilket jag räknar med. 
 
Problemet jag har förutom detta är att ifall jag blir utförsäkrad och inte kan gå tillbaka till att arbeta 75% som är den siffran som FK har så måste jag vara arbetssökande på den resterande delen. 
Egentligen är ju det inget konstigt för många som varit sjuka länge jobbar i en mindre utstäckning i alla fall en period efter sin sjukskrivning. 
 
Problemet för mig är att jag har blivit utesluten ur A-kassan för att de enligt mig är helt knäppa. 
Jag blev av med 10 timmar i veckan av min tjänst för ett par år sedan och fick då a-kassa för 25% fram tills att jag blev sjukskriven. 
När jag sen blev sjukskriven så fick jag full ersättning från FK som då var på 75% men jag fortsatte skicka in redovisningar till Arbetsförmedlingen under 2 månader där jag skrev att jag inte sökte några jobb för att jag var sjuksriven. 
 
Av någon jäkla anledning så godkändes ändå de rapporteringarna och a-kassa betalades ut i 2 månader innan de märkte att något var fel. 
Jag har sen förklarat mig muntligt och skriftligt att jag varit ärlig men att jag mådde fruktansvärt dåligt så att jag själv inte reagerat på vilken ersättning jag fick. 
Sjävklart har jag betalat tillbaka de pengarna. 
 
Det blev ett jäkla liv samt prat om polisanmälan (så överdrivet) men till slut så blev jag "bara" utesluten ur A-kassan i 1 år framåt så jag har alltså 0 kr i ersättning om jag inte får sjukpenning. 
 
Om jag är arg, bitter och ledsen över att ÄNNU en sak inte går min väg? 
Ja det är jag verkligen. 
 
Så detta skapar så klart en enorm stress eftersom jag vet att jag inte får några pengar. 
 
Så nu vet ni vad jag har funderat över den senaste veckan :( 
Imorgon ska jag försöka tänka på annat. 
 
Kram på er! 
 
 
<3 
 
 

När man inte längre kan andas...

Tänk att det kan vända så snabbt. 
Från att känna sig hoppfull till att bli helt knäckt. 
Sen försöker man ignorera den gnagande känslan för att man inte kan påverka den här och nu men till slut går det inte längre och allting blir så fruktansvärt verkligt. 
 
FK så till mig att jag skulle få ersättning tom den 15 maj men jag har inte fått några pengar den här månaden. 
Min magkänsla säger att jag inte heller kommer få det. 
Det är inte något som har gått fel utan det här är ännu ett kryphål för dem där de kommer undan, som alltid. 
 
Visst kan jag överklaga, många tycker det men man får inte glömma att deras handläggningstid är minst 3 månader och då står man utan ersättning så läget är akut precis just nu, oavsett överklagan eller inte. 
 
Jag är egentligen en väldigt glad person skulle jag säga och i stallet mår jag som bäst, där syns det nog inte så ofta hur jag verkligen mår för att jag kan vara någon jag inte är, det är som en tillflykt från min egen verklighet. 
 
Det kan också vara så att många inte vet vad jag har "dragit in på" för att förbättra min ekonomi och det kommer jag inte skriva om här men jag har försökt på många sätt även fast det är väldigt jobbigt att inte kunna göra vissa saker som tidigare varit självklart. 
 
Sen så är jag medveten om att Gaefur och mina hundar kostar en del men de är mitt allt och de ska ALDRIG få lida för min dåliga ekonomi. 
Utan dem skulle jag absolut inte överleva. 
 
Robin kämpar VARJE DAG på sitt nya jobb och jag drar inte in en spänn just nu. 
Vi kan knappt betala räkningarna och som det ser ut nu så har vi inte ens pengar till mat, det är helt sjukt! 
Jag HATAR att skriva det här, jag har sån ångest så att jag knappt kan andas men jag skriver inte det här för att få empati utan för att lyfta fram att FOLK HAR DET SÅ HÄR!!! 
 
När man är sjuk i Sverige, i vårt "fantastiska Sverige" så får man inte vara sjuk. 
Man får lägga mer kraft och energi på att bråka med olika myndigheter för att få hjälp och ersättning än vad det krävs för att faktiskt jobba. 
Många som är utmattade blir utförsäkrade och tvingas tillbaka till arbetet alldeles för tidigt för att sen bli utbrända IGEN och IGEN! 
 
För de får aldrig tid att återhämta sig! 
Det är så här det är 2018 i vårt land och jag är så förbannad och ledsen. 
 
Lika ledsen som jag är över min egen situation, lika ledsen är jag för alla andra som kanske har det betydligt svårare än vad jag har. 
Om vi hade bott kvar i Huddinge så hade vi på riktigt fått flytta för att vi inte hade kunnat bo kvar. 
 
Jag är sjukskriven för utmattning men som ni vet så har jag även diagnoserna neuropatisk smärta (fibro), ångest samt kronisk värk efter en nackskada. 
Det komiska (läs: tragiska) i allt det här är att FK inte bryr sig ett skvatt om mina övriga diagnoser utan gör en bedömning där jag är arbetsför för enklare arbeten på grund av min utmattning. 
Sen att min vardag ser HELT ANNORLUNDA UT på grund av min svåra smärtproblematik struntar de i trots att det står med i mina läkarintyg. 
 
DET ÄR SÅ SJUKT! 
 
Jag vet på riktigt inte vad jag ska göra. 
Jag har kontaktat arbetsförmedlingen och ska besöka dem men vad ska de kunna göra? 
Tidigare när jag har haft kontakt med dem så var det bland annat då jag fick höra att jag var alldeles för sjuk för att jobba. 
 
VEM ska hjälpa mig och människor i min situation? 
Jag har påbörjat rehabilitering på Bragée men fick avsluta den för att jag mådde för dåligt och det står även i deras journaler som FK har fått in men det verkar inte spela någon roll det heller. 
 
Jag har gått på smärtrehab, sjukgymnastik samt att jag har kostat på mig alternativa behandlingar som akupunktur mm plus att jag äter massa mediciner. 
 
Tro mig, JAG HAR FÖRSÖKT! 
Jag VILL INTE VARA SJUK och jag VILL KUNNA JOBBA! 
 
Att hela tiden få känslan av att man inte gör tillräckligt eller att man inte anstränger sig, som att man har gett upp... är det så himla konstigt? 
Jag har inte bara varit dålig sen jag blev sjukskriven på heltid i november 2016, jag fick min nackskada i mars 2011 och har VARENDA JÄKLA DAG sen dess försökt komma tillbaka till livet. 
 
Jag är trött, jag är less och jag är så fruktansvärt besviken på livet just nu och känslan av att jag ÄNNU en gång måste försöka lösa min egen situation för att INGEN vill ta ansvar. 
 
När ska det vända? 
När ska jag få andas ut och faktiskt få vara sjuk så att jag någon gång har möjligheten att bli frisk? 
 
 
"I know everything happens for a reason
but sometimes I wish I knew what that reason was"
 
 
 

Försöker komma igen

Hej fina ni! 
 
Först av allt, TACK för era fina kommentarer och kry-hälsningar <3 
Jag hoppas ni alla förstår att varje ord från er betyder massor och ger mig energi när jag mår som sämst. 
 
Igår red jag för första gången sen i lördags. 
Jag har haft hjälp av min medryttare och sen så har Gaefur fått vila eller löslongeras för att jag har varit så dålig. 
Det var fantastiskt att rida igen och vi hade en riktigt härlig tur med en ny vän och hennes islandshäst från grannstallet så Gaefur fick springa på ordentligt ;) 
 
Idag mår jag sämre i kroppen igen men det är det värt när man får göra det man älskar <3 
 
Förutom ridningen som var otroligt positiv så kom ett annat bakslag igår. 
Pratade med FK och kommer nu får avslag både på min sjukpenning samt arbetsträning för att de anser att jag är "för frisk" och kan söka ett "lättare arbete"
 
De slår hela ens tillvaro i spillror men vägrar sen ta något som helst ansvar. 
Vad ett "lättare arbete" skulle vara kan de inte svara på och de är tydliga med att de inte bryr sig ett skvatt om vad man har för utbildning eller hur arbetsmarknaden ser ut. 
Så jag som har varit sjukskriven på heltid i 1,5 år ska nu ut och jobba lika många timmar som innan jag blev sjuk på ett "enklare arbete". 
 
Behöver jag ens förklara hur mycket jag HATAR Försäkringskassan?! 
Orden räcker inte till. 
 
Sen att man pratar med sin handläggare som har lika mycket empati som en sten gör inte direkt saken enklare. 
De hänger mest upp sig på saker som att man skulle skickat in ett papper hit eller ringt ett samtal dit... de har uppenbarligen ALDRIG varit utmattade eller liknande eftersom de har noll förståelse för att hjärnan och kroppen är ur funktion och då är det bra om man ens kommer ihåg att äta varje dag! 
 
Nej usch nu eldar jag upp mig och blir arg men de är inte värda min energi. 
Fattar bara inte var man hittar de här människorna som jobbar där eller vad man gör med de stackarna för att de helt iskallt ska kunna ge dessa besked där de har en persons liv i sina händer. 
 
Det är orättvist och det gör mig förbannad. 
 
Så nu har jag fått ösa ur mig det! 
Kanske skriver något roligare snart ;) 
 
 
Gaefur är i alla fall söt och gör mig glad :)