Tankar och funderingar...

Idag var jag på vårdcentralen igen och träffade min husläkare. 
 
Vi skulle egentligen ses om 1 månad men eftersom jag valde att avsluta min rehab så fick vi ses tidigare. 
 
Det känns ganska hopplöst just nu... 
Var finns det plats för en sån som jag i dagens samhälle? 
Vilken hjälp kan jag få? 
 
Jag har flera diagnoser som nackvärk, neuropatisk smärta, utmattning samt ångest. 
Ingenting syns på utsidan. 
Allt bär jag omkring på själv. 
 
Jag var för sjuk för att klara av rehabiliteringen på Bragée och jag är för sjuk för att arbetsträna men jag är för ung för att klassas som tillräckligt sjuk för att inte jobba. 
Samt att mina problem är osynliga vilket är ett problem. 
 
För att få hjälp inom psykiatrin så behöver jag ha en diagnos vilket jag inte har, alltså en psykiskt diagnos som ADHD eller bordeline osv. 
 
Min läkare vet inte vad han ska göra och inte jag heller. 
 
I mina journaler på Bragée så hängde jag upp mig lite på en sak. 
Det står att jag är "vaken, orienterad samt välvårdad" och det är ju egentligen inget fel på det men ofta känner jag att jag aldrig får fram hur jag egentligen mår och vem jag egentligen är. 
Jag får alltid höra samma sak, att man får uppfattningen om att jag är på ett sätt fast mitt mående visar något helt annat och det är frustrerande. 
 
Ibland önskar jag att jag bara satt där och grät så att jag inte behövde anstränga mig så mycket för att bli tagen på allvar. 
Det finns ju många olika nyanser i ens liv. 
Jag har MÅNGA stunder när jag ser ut som ett vrak, bryter ihop för minsta lilla och inte ens kan föra en vettig konversation men det ser ingen för de stunderna håller jag för mig själv. 
 
Jag är väldigt noga med att inte visa för alla hur jag mår för i vissa situationer så vill man kanske inte prata om det eller så vill man inte att folk ska veta, det beror helt på situationen. 
 
Men när man väl sitter där hos en läkare eller psykolog så önskar jag att jag kunde visa lite mer av mina mörka, svåra sidor, de som jag kämpar så hårt för att dölja. 
 
Jag känner mig lost just nu, som att jag återigen inte har en aning om i vilken ände jag ska börja. 
Hur tar jag nästa steg? 
Jag måste försöka ta reda på det... 
 
 
<3 
 
 

Den bästa tiden på året eller?

Imorse vaknade jag med en fruktansvärt ångest. 
En sån ångest som gör att man mår illa och får svårt att andas. 
Jag sov dåligt och drömde mardrömmar hela tiden så jag var jättestressad när jag vaknade varje gång :( 
 
Det har varit en tuff tid och all stress och oro kring försäljningen av vårt hus påverkar väldigt mycket men den ångest jag vaknade med idag berodde på någonting annat. 
 
Det har gått över ett år sen jag blev sjukskriven och det var väldigt tufft att vara hemma precis innan jul då den tiden för mig är förknippad med så många minnen från mitt jobb. 
Vi hade många underbara aktiviteter med barnen under den här tiden och eftersom jag älskar julen så var det extra roligt att planera och fixa :) 
Nu känns tomrummet enormt och saknaden efter det som varit väldigt stor... 
 
Jag tror att det är viktigt att försöka stanna upp och känna efter även när känslorna är jobbiga och hotar att ta över för att fly ifrån sina problem hjälper inte. 
Så gjorde jag under lång tid innan jag blev sjuk och det tog mig bara rätt in i mörkret. 
 
Nu får jag helt enkelt försöka hantera mörkret utan att bryta ihop varje gång och självklart är det svårt. 
Jag har inga bra lösningar på hur man ska hantera alla känslor och all ångest, jag tror att det är väldigt individuellt och för mig har djuren alltid varit min bästa terapi. 
Att vara i stallet eller med hundarna är det som får mig att tänka på annat och ger mig möjlighet att få andas en stund så att jag orkar med de jobbiga stunderna. 
 
Jag vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade Robin och mina underbara djur, de är mitt allt <3 
Imorgon ska jag ut till Gaefur och bara vara, jag ser fram emot det jättemycket. 
 
Jag hoppas att morgondagen blir en bättre dag <3 
 
 
<3 
 

Personal day!

Hej på er! 
 
Idag tog jag och Robin en ledig dag tillsammans för att försöka landa i allt som händer just nu. 
I kombination med allt som hänt kring min rehab och hur jag har mått så blev det här med huset sista droppen för oss båda. 
 
Vi sov länge och var sen ute med Gaefur och hundarna i skogen vilket vi båda behövde. 
Nu har vi försökt ladda om och ta nya tag vilket är väldigt tungt men vi har inget val så vi kommer gå ut med visning igen den 18 december, sista hoppet innan jul och annars blir det första helgen i januari. 
 
Det konstiga är att vi har haft 22 olika spekulanter med många intresserade men olika omständigheter har gjort att det har gått åt skogen med alla eventuella köpare :( 
Man blir så ledsen och besviken, vi har verkligen aldrig flyt när vi ska sälja något boende... 
 
Marknaden är märklig just nu och med de nya amorteringskraven som börjar gälla den 1 mars 2018 så kan man ju tycka att fler borde få lite bråttom och vilja köpa nu för att ta lån osv innan de nya reglerna förstör allting. 
Men uppenbarligen är folk helt vettskrämda vilket jag tycker är märkligt, människor kan ju inte sluta flytta för att marknaden förändras och vi begär knappast något överpris för vårt hus. 
 
Om ni som läser det här tycker att jag är frånvarande eller dålig på att höra av mig så ber jag om ursäkt. 
Ni finns i mina tankar hela tiden men just nu är jag inte mig själv och jag behöver lite tid för att samla energi innan jag kan komma igen. 
 
Jag hoppas ni förstår <3 
 
 
<3