Känslan av hopplöshet

Idag är jag konstigt nog inte lika taggad på att åka till stallet och rida. 
 
Ridningen är för mig lika viktig som det är för mig att andas, jag måste få rida för att överleva. 
Men ibland kommer känslan av hopplöshet ikapp mig och då gör ridningen mig ledsen istället för tvärtom. 
 
Jag försöker hela tiden intala mig själv att ridningen aldrig kommer vara som förr med tanke på alla förändringar min kropp har gått igenom och jag vet att jag rider för att det gör mig glad.
Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden, jag vill uppleva hur det kändes att ge allt och faktiskt utvecklas, när viljan var starkare än någonting annat och fick kroppen att klara av saker som man inte trodde var möjligt. 
 
Nu känns det som att det aldrig går framåt, jag har samma problem som jag hade när jag började igen efter olyckan och jag vet att alla som rider kan känna så ibland för ibland hamnar man i en negativ spiral när ingenting fungerar. 
Det kommer man alltid ur, till slut märker man en dag att det som inte fungerade förra gången helt plötsligt fungerar och den känslan är magisk. 
 
Jag börjar inse att jag kanske aldrig kommer få känna så. 
Min kropp kanske aldrig blir starkare, min kordination kanske aldrig förbättras och min återhämtning kommer kanske inte heller göra det. 
 
Och vad får en då att orka fortsätta? 
Att kämpa vidare, hitta ny motivation när det känns som svårast. 
 
Min kärlek till hästarna är det som driver mig nu och jag hoppas att den kärleken är starkare än det förakt jag ibland känner mot min kropp när det inte fungerar. 
 
 
Jag och Dunja förra veckan <3 
 

Jag är jätteviktig, precis som du!

 
Jag vill vara tydlig med att den här texten inte är riktad mot någon personligen och det är ingen enskild person som har retat upp mig. 
Det är den allmänna uppfattningen som har retat upp mig. 

Skönhet ligger i betraktarens öga och vi kan påverka hur vi väljer att se på andra och hur vi sen väljer att se på oss själva. 
Tänk på allt vi klarar av istället för det vi inte klarar av. 
 
Vi kommer långt med en positiv inställning och en sund självbild och jag tror inte att jag är ensam när jag säger att jag är trött på alla värderingar som kastas över en så fort vi sätter oss vid datorn eller tar fram mobilen. 
Jag kan inte alltid välja vad jag vill och inte vill se för det finns där precis framför mina ögon dagligen men jag kan välja HUR jag vill se på det. 
 
Jag kan säga att även fast vi blir intalade att leva vårt liv på ett visst sätt, ät rätt, träna rätt och väg aldrig mer ett ett visst antal kilon så kommer känslan av att uppnå just de målen inte ge oss den tillfredsställelsen som vi intalar oss själva. 
 
Min övertygelse är att de människor som ser detta som något av det viktigaste i sina liv söker bekräftelse för sin självbevarelsedrift att hålla sig undan vissa (enligt dem själva) osunda vanor då det i dagens samhälle finns så otroligt mycket som räknas som osunt. 
Deras osäkerhet gör att de söker bekräftelse för deras beteende istället för själva resultatet. 
 
Jag säger inte att det är något fel på dessa människor för det är samhället som har skapat dem och jag är långt ifrån perfekt själv och blir också påverkad av media och vad som målas upp framför våra ögon. 
 
Men när det leder till självsvält, osund träning eller räknandet av alla kalorier man stoppar i sig så är det inte bara en ytlig fråga utan en hälsofråga. 
 
Jag har fått nog. 
Det värsta är att jag matas av den här typen av information dagligen utan att jag ber om den och jag skyller inte på någon eller säger att någon är mycket värre än någon annan utan det finns precis över allt runt omkring mig. 
Jag har hittills valt att blunda för det så gått jag kan då jag känner att ensam kommer jag aldrig kunna ändra på dessa ideal men jag kan inte blunda längre. 
 
Så jag börjar med att skriva om det här. 
Sen är det ni som ska läsa, tolka min text och bilda er en egen uppfattning och välja vad ni ska göra åt den. 
 
Glöm inte att en kan inte göra allt men alla kan göra något. 
 

Dagens outfit!

Hej på er! 
 
Idag har vi haft filmmys i stallet, riktigt mysigt :) 
Så det blev en tidig kväll för mig för ovanlighetens skull, jag var i stallet redan vid 11.30. 
 
Tänkte visa er söndagens klädval som jag helt har glömt bort: 
 
 
Klänningen är från Bubbleroom av märket Happy Holly och boleron är från VILA