Farmor 90 år!!!

Hej på er! 
 
Ledsen för frånvaron, jag har varit så trött då jag har haft stalltjänst under helgen samt varit i Stockholm. 
Jag har nämligen firat min underbara Farmor som fyller 90 år, helt galet! 
 
Min farmor har jämt funnits där och vi spenderade mycket tid tillsammans när jag var liten då hon alltid har tagit hand om oss barnbarn och barnbarnsbarn :)
Jag kommer aldrig glömma alla saker vi har gjort tillsammans. 
 
Så igår träffades vi i familjen och firade med 3-rätters och det var väldigt roligt att träffa alla igen. 
Det känns ju lite konstigt att sen bege sig "hem" som numera är Enköping men på ett sätt var det också otroligt skönt då både jag och Robin upplever ett helt annat lugn här. 
 
Här kan vi andas <3 
 
Jag lovar att skriva mer imorgon! 
Då ska jag upp tidigt för att få sällskap på ridturen med Gaefur så håll tummarna att det går bra :) 
 
All kärlek <3 
 
 
Min fina, fina Farmor <3 
 

Tack, tack, tack!!!

Åh jag är alldeles överväldigad av responsen på mitt tidigare inlägg om när jag och Gaefur fick hjälp av Haffi! 
Att några ville dela min blogg och att så många tog sig tid att gå in och läsa känns helt otroligt <3 
 
Jag har verkligen fått lära mig att man faktiskt inte är ensam i det man går igenom. 
Jag tacklas med flera olika svårigheter i vardagen och mitt allra största stöd kan jag hitta hos människor som jag aldrig ens har träffat. 
Människor som visar empati och förståelse på ett sätt som fascinerar och berör mig <3 
 
När man blivit riktigt sviken och sårad så börjar man tveka på att människor vill en väl men ni bevisar ständigt motsatsen vilket gör det så roligt att få dela med mig av min vardag. 
 
Jag vill kunna hjälpa, stötta och inspirera men känner ofta att jag inte räcker till, att jag som är så trasig på så många sätt inte kan vara ett tillräckligt bra stöd för någon annan. 
För vissa dagar är det otroligt tungt att öht ta sig ur sängen och då känner jag att den lilla energi jag har går åt till det jag absolut måste göra och det räcker inte till något annat. 
 
Det är svårt, när man vill så mycket men att ha en kropp och knopp som sinkar en. 
Och det är något jag måste lära mig att leva med och inte kämpa emot för det kommer inte försvinna. 
Jag måste duga precis som jag är och jag jobbar på det :) 
 
Jag är så lycklig och tacksam över att just NI finns där ute och vill dela allt detta med mig <3 
Utan er, ingen blogg. 
 
Tack för att jag får fortsätta göra det jag älskar <3 
 
 
Jag och min älskade Banjo förra sommaren <3 
 

TACK för allt älskade Heppinn <3

Som ni kanske förstår så kommer jag inte fortsätta rida Heppinn nu när jag har köpt Gaefur. 
Det känns så klart sorgligt på ett sätt för Heppinn har betytt så otroligt mycket för mig under det senaste halvåret. 
 
Jag skulle säga att Heppinn gav mig livet tillbaka <3 
 
På hans rygg har jag känt mig lugn och det är enda gången jag har fått ro den senaste tiden och han har hjälpt mig på så många sätt. 
Jag är så innerligt tacksam mot hans ägare som gett mig förtroendet att ta hand om honom samt att hon har blivit en fin vän <3 
 
Jag kommer aldrig någonsin glömma dig älskade Heppinn! <3 
 
 
<3