En hästselfie med Viper!
Eller ja, jag höll iofs inte i kameran själv men jag kallar det en selfie i alla fall :)
Förra veckan red jag på Viper för första gången, en väldigt söt häst som är lite klurig att rida.
Dock så tror jag absolut att det blir bättre om man rider honom fler gånger så att man lär sig vilka "knappar" man ska trycka på, det är inte alltid så enkelt.
Att hitta hästar som jag kan rida är svårt och inte heller helt logiskt.
Vissa hästar som fungerar bra för någon annan med till exempel ryggproblem fungerar kanske inte alls för mig och tvärtom, jag lär mig nya saker om min kropp varje vecka och hur den fungerar.
Det svåra i allt det här kan också vara att få andra att förstå mina begränsningar och man blir ofta ifrågasatt vilket jag har lärt mig nu, det är inte alltid logiskt så vem ger mig rätten att ifrågasätta någon annan?
Jag rider för att jag inte överlever annars, det är så pass viktigt för mig.
Det finns inget annat alternativ så då måste jag få rida efter mina förutsättningar och på mina villkor, tro mig när jag säger att ingen vore gladare än jag ifall alla hästar hade fungerat och om jag hade utvecklats som alla andra.
Jag försöker och jag kan inte göra mer, jag ger oftast inte upp utan försöker i alla fall men jag har ibland också tvingats till att dra i handbromsen och inte tvinga kroppen till för mycket när jag känner att det inte känns ok.
Det är svårt nog att kunna göra den bedömningen själv, att sen behöva ha dåligt samvete för det gör inte saken bättre så det vägrar jag ha.
Det viktigaste är egentligen att jag själv kan lära mig att acceptera att jag rider på andra villkor nu, det ska inte spela någon roll vad andra tycker och tänker.
