Vi alla misslyckas med saker då och då, det hör till livet att göra misstag och förhoppningsvis lär vi oss något av dem. 

 

Jag har totalt misslyckats med min rehab den här veckan och jag känner mig så fruktansvärt dålig :( 

Jag skriver inte det här för att få sympati eller en klapp på axeln, jag behöver bara skriva av mig... 

 

I måndags var jag faktiskt lite mer positiv när jag åkte dit! 

Jag har träffat en tjej där som jag verkligen tycker om och eftersom hon också har stora problem med smärta så har vi en hel del gemensamt. 

 

Sen i tisdags så kom jag helt enkelt inte upp ur sängen, det gick bara inte! 

Vid 12.00 gav jag upp och sjukanmälde mig och sen kom jag inte upp förrän vid 14.00 tiden... 

 

Min egen förklaring till vad som hände är att smärtan tog över och den påverkar så klart utmattningen vilket gjorde att jag helt enkelt inte orkade. 

 

Ni som följer mig på instagram såg säkert att jag la upp en bild på mitt sargade finger i fredags. 

Jag klämde mig rätt illa när jag skulle hjälpa till att lasta en häst vilket också gjorde att jag vred till vänster arm och axel. 

Jag vilade från ridningen över helgen samt i måndags så då planerade jag in att klippa hundarna för det behövdes verkligen och jag tänkte att det var perfekt när jag inte behövde åka till stallet. 

 

Men det fick jag då betala för på tisdagen när jag vaknade med nackspärr och en smärta som strålade ut i axeln, antagligen för att jag jobbade i en dum ställning när jag friserade. 

 

Detta är ett typexempel på hur min vardag kan se ut. 

Jag försöker att planera och tänka till för att underlätta för mig själv men sen kommer de här bakslagen i alla fall. 

 

Nu känner jag mig bara svag och misslyckad för att jag inte pallrade mig iväg på rehaben och jag skäms :( 

Imorgon SKA jag dit! 

Det spelar ingen roll hur ont jag har, jag måste ju klara av det annars kommer jag aldrig komma vidare med mitt liv. 

 

<3