När man lever med smärta så är det för mig tillfällig enegi som gör att jag orkar göra vissa saker, framförallt saker som kräver lite mer av mig på olika sätt. 

 

Sen jag blev utbränd så är dock energinivån generellt sett lägra vilket gör att jag inte orkar med så mycket både psykiskt och fysiskt. 

Det svåraste då är situationer som kräver både och. 

 

När jag är i stallet till exempel så ger det energi psykiskt samtidigt som det definitivt tar energi fysiskt. 

Men eftersom jag inte blir mentalt utmattad av att vara i stallet så fungerar det bra när jag får göra allt i min takt. 

 

Ikväll var jag bjuden på ett toppenevent med mina fina kollegor och jag ville verkligen gå trots att jag visste att det skulle bli tufft också. 

Vi skulle äta middag tillsammans och sen se Cats på globen, precis sånt som jag gillar :) 

 

I såna situationer så möter jag många utmaningar. 

För det första så måste jag vara social vilket är en ansträngning för mig många gånger numera, sen så satt vi på en restaurang med folk runt omkring som pratade samt musik på i baggrunden och då blir min hjärna trött direkt. 

Sen att sitta ner är tufft för min kropp på grund av smärtan. 

 

När vi sen såg musikalen så blev det riktigt jobbigt att sitta samt att jag var helt slut mentalt så efter pausen fick jag lov att ge upp och åka hem, som tur var kunde Robin hämta mig. 

 

Gamla Martina hade "härdat ut" just för att det positiva ofta väger upp när det är något som jag verkligen gillar att göra och det är så frustrerande att nu inte alls klara av det som gav mig energi förut :( 

 

Jag antar att detta är en del av i den process som jag måste gå igenom men det är en stor sorg också vilket gör att det kommer att ta tid. 

Jag får vara glad över att jag faktiskt erkände för mig själv att det blev för jobbigt, att jag försökte bromsa i tid för en gångs skull. 

 

<3