Hej på er! 

 

I onsdags så var jag och Gaefur tillbaka på Eriksberg för att filma tillsammans med Töltriding och äntligen skulle vi rida för en tränare som vi har hört så mycket om :) 

Vi skulle rida för Reynir som är välkänd för sitt positiva och peppande sätt när han undervisar och det passar nog de allra flesta skulle jag tro ;) 

Vem vill inte avsluta varje lektion med en positiv känsla i kroppen? 

 

Jag hade höga förväntningar samtidigt som jag var rätt nervös eftersom jag och Gaefur har en tuff tid bakom oss där vår relation inte har varit den bästa... 

På ett sätt så tänkte jag att jag kanske inte får ut lika mycket av lektionen om jag och Gaefur inte samarbetar men på ett sätt kanske det är just nu vi behöver som mest hjälp. 

 

Mina förväntningar infriades och mycket mer därtill! :) 

Reyni var precis så positiv som jag trodde men också otroligt pedagogisk och tydlig. 

När man själv har jobbat som instruktör och ridit för väldigt många olika så har man ju vissa "krav" samtidigt som man också vet hur man vill att en instruktör ska vara för att man ska prestera så bra som möjligt. 

 

Reynir påminner faktiskt om en instruktör jag hade för flera år sen som heter Kicki som jag aldrig glömmer :) 

Hon hjälpte mig och Banjo (min förra ponny) på ett sätt som passade oss båda perfekt och fick oss att våga på saker som jag aldrig trodde att jag skulle våga. 

 

För min allra största fiende är jag själv, min dåliga självkänsla och mitt bristande förtroende till min egen kunskap. 

Ibland är det lite sorgligt att man kan tveka så mycket på sig själv även fast jag har jobbat som instruktör i så många år men jag tror att ridolyckan och utmattningen har förstört så mycket. 

Jag är så mycket mer medveten om mina brister nu vilket bromsar mig i allt jag gör. 

 

Ok tillbaka till kursen! :) 

Vi alla kan säkert känna igen oss i en bristande självkänsla och det första Reynir sa till mig när jag berättade lite om mig och Gaefur var; "Nu pratar du bara om allt som är mindre bra, vad är det som är bra då?" 

Det gav mig en ordentlig tankeställare för ibland glömmer jag bort vilken fin häst jag har bara för att jag bara ser det jag inte behärskar. 

 

Jag fick den knuff i rätt riktning som jag verkligen behövde och det var nog på ett sätt mest mentalt, jag fick tänka om helt enkelt och jobba med min inställning och tro mer på mig och Gaefur. 

 

Reynir red Gaefur en stund och plockade fram MASSA energi på ca 30 sekunder och på en gång blev Gaefur mer fokuserad och framförallt INTRESSERAD. 

För det är nog det största problemet, han har inte varit så intresserad av det vi har gjort den senaste tiden. 

 

Sen fick jag rida på samma sätt med massa energi och tempo och det var typ helt tvärtemot hur jag brukar rida haha :) 

Som dressyrryttare i grunden så är man extremt petig och noggrann, man tränar på de små detaljerna hela tiden och det förstör mer än vad det tillför just nu för att jag fastnar i något för länge och då tappar Gaefur sitt fokus och intresse. 

Ganska logiskt egentligen :) 

 

* Om du ska ha en häst som ska vara funtionell så måste den vara aktiv! 

* Du kan gå till jobbet och du kan FÖR FAN GÅ TILL JOBBET! 
* Det ska inte vara perfekt, det ska bara bli lite bättre och sen blir det bra! 
* Du ska ha känslan av att "Herregud, jag behöver inte göra ett skit!" 

* När man släpper kontrollen så upptäcker man samarbete och det är så mycket vackrare än kontroll! 

* Din första reaktion på allt han gör ska vara "GRABBEN, kom igen, vi kan!" 

 

Detta och mycket mer kommer jag ta med mig i min träning tillsammans med Gaefur och redan idag tog vi ett steg i rätt riktning när jag fick honom över ett dike som han bara totalt har vägrat att gå över! :) 

Det tog säkert 20 minuter men det var det värt när jag äntligen fick känna att jag hade mer pondus och sa till honom att "NU GÅR VI, VI KAN!" :) 

 

Så tack Reynir för den här gången och framförallt tack till Töltriding som gör allt detta möjligt <3 

 

Min bästa vän <3