Jag har väldigt svårt att känna att jag duger, att det jag gör eller säger är bra nog.  

Jag jämför mig ständigt med en felfri, perfekt version av mig själv som egentligen inte existerar men som jag ändå strävar efter och tar alldeles för mycket energi. 

 

På ett sätt så tror jag att det inte är först då jag kommer känna mig genutint lycklig. 

Den dagen då jag kan säga att jag duger och är bra nog och verkligen mena det. 

 

Många saker i mitt liv har påverkat mig till att känna så här och många människor framförallt. 

Människor som man älskar och som egentligen vill en väl men som genom en onödig, oegenomtänkt kommentar kan få en att känna sig värdelös. 

Sen så finns det även människor som med flit har kämpat för att krossa mig och som delvis har lyckats då jag trots min styrka fortfarande bär runt på en smärta som inte släpper taget. 

 

När man går igenom tuffa saker där man behöver vara otroligt stark så tycker jag oftast att när jag väl tagit mig igenom det mest akuta så borde allt "bli bra" men jag har insett nu att det är då det riktiga arbetet börjar. 

 

Arbetet med att bygga upp en person igen som ligger trasig lite här och var och som inte kanske går att laga till den exakta personen som fanns innan. 

Jag tror att man för varje gång när man blir riktigt krossad aldrig blir densamma som innan. 

 

Man har ärr som alltid kommer finnas där och vissa delar av en själv kommer alltid vara mer ömtåliga än vad de var innan. 

 

Jag kämpar med det här varje dag och jag tror verkligen inte att jag är ensam. 

Hur kan jag vara en bra vän, flickvän, dotter, anställd eller kollaga? 

 

Egentligen är jag nog som bäst när jag är helt sann mot mig själv och agerar efter min magkänsla och följer mitt hjärta men det gör så klart inte att allting blir komplikationsfritt. 

 

Man hamnar ofta i situationer där man ifrågasätter sina val och om man verkligen gör rätt för jag vill alltid vara helt säker. 

 

Egentligen vet jag inte vart jag vill komma med denna text, behöver nog mest skriva av mig efter ett par tunga dagar där jag har tvivlat mycket på mig själv och vad jag kan ändra på för att känna mig bättre. 

 

Tack för att ni finns <3