Skadan som förändrade allt...

Ok nu till anledningen till varför jag väljer att börja skriva och uppdatera igen. 
 
Gaefur är anledningen samt det stora stödet jag har fått kring hans skada/rehabilitering den senaste tiden. 
Jag har fått kontakt med så många otroligt fina människor som har gett mig ett fantastiskt stöd under den här tiden och för att kunna dela den här resan med er alla som vill så skriver jag nu här. 
 
Jag ska försöka ta allt från början, ber om ursäkt i förväg för att det är lite rörigt. 
 
Jag har egentligen känt under en längre tid att Gaefur inte har känts helt 100 hela tiden. 
Det har gått från dag till dag men han har alltid känts pigg och framåt. 
 
I slutet av sommaren, i augusti så blev han däremot betydligt mer halt och jag valde då att vila honom och tog kontakt med en fysioterapeut som jag hade kontakt med i vintras. 
Anledningen till att jag inte har valt att kolla upp honom tidigare är för att han kollades på klinik i våras och behandlades då i ryggen för att han var stel/spänd där. 
 
Han blev friskförklarad i mars och har fått hans orenhet förklarad till att han rollar i traven, att han saknar styrka och balans i traven samt att hans rörelsemönster ser ut så för att han är islandshäst. 
Med tanke på att Gaefur hade väldigt svårt för traven när jag köpte honom så kändes det som en ganska rimlig förklaring och eftersom jag inte har någon erfarenhet av islandshästen och dess rörelsemönster sen tidigare så valde jag att tro på det. 
 
När min fysioterapeut undersökte honom i slutet av sommaren så hittade hon en muskelskada i höger bak på insida lår, han var lite svullen i det knät och markerade hb samt vf. 
Eftersom han inte visade någon reaktion på böjprov så började vi rehabilitera skadan som troligen beror på en fläkning i hagen med massage, stretchning samt med stärkande övningar för bakbenet. 
 
Under den här tiden så kollades han varannan vecka samt vattentränade och vi fick snabbt väldigt fina resultat. 
 
Vid det senaste återbesöket för en vecka sen så var skadan i hb mycket bättre men trots detta så markerade Gaefur lite på vf och då beslutade vi att han skulle kollas av veterinären på måndagen, alltså igår. 
 
Veterinären är otroligt duktig och är välkänd för många sen tidigare och han är framförallt känd för att kunna hitta väldigt diffusa skador som lätt missas. 
 
Han valde att bedöva Gaefur i vf hov, då blev han halt hf och när han då bedövade hf så blev han återigen halt vf. 
Då valde han att bedöva vf från kotan och ner och då blev han mycket bättre samt helt ren bak. 
 
Vi beslutade då att ta av framskorna och röntga båda fram, där hittades ingenting. 
Då gjorde han ultraljud på båda fram och hittar då en skada på gaffelbandet vf. 
 
Denna skada är helt ny för mig men det jag vet är att den kräver lång vila och rehabilitering, prognosen brukar vara avvaktande.
 
Det som kunde konstateras är att denna skada inte är ny...
Den är orsakad av ett yttre trauma och fanns där i februari redan när vi var inne på kliniken så den missades alltså då... 
 
Jag kommer inte skriva ut några namn då jag själv jobbar på klinik och vet att det är mänskligt att göra fel. 
Trots det så känns det så klart fruktansvärt jobbigt att vi inte upptäckte detta redan i våras. 
 
En gaffelbandsskada är lurig för att hältan kommer och går och kan öka och minska i intensitet vilket gör att hästen ena dagen kan se helt ren ut men se halt ut nästa dag. 
Detta förklarar ju då hans ojämna röreslemönster. 
 
Planen nu är specialskor fram, ev PRP behandling, ev stötvågsbehandling, vila, metacam samt rehab. 
Gaefur ska vila i 2 veckor helt och sen är det dags för det första återbesöket. 
 
Det som gör att jag ändå känner mig hoppfull i allt det här är det fantastiska team jag har runt omkring mig som grundar sig i den fysioterapeut som jag har lärt känna. 
Jag kommer få hjälp med behandling med ultraljud (han har redan fått 2 behandlingar sen igår), hovslagare som kan sko med specialskor, vibrationsgolv, PRP mm samt det som betyder allra mest, möjligheten att få stöd och råd under resans gång. 
 
Jag kunde inte vara mer tacksam <3 
 
Sen alla vänner och nya bekantskaper som stöttar villkorslöst, vad skulle jag göra utan er? 
 
 
<3 
 
 
1 Sara :

skriven

Hej! Mitt sto hade exakt samma skada, började med nån typ av maskin, minns inte vad de hette. De gjordes vid 3 tillfällen. Sen gjorde vi PRP.

2 Sara:

skriven

Råka skicka meddelandet utan avslut.. mitt sto vilade i 1 år, sjukhage. Hon var helt återställd efter 1 års rehab! Idag tävlar hon upp till 130, och jag sålde henne runt 2014. Så hopp finns! Bara ha is i magen. Hoppas han blir helt återställd.
Kram

Svar: Tack snälla <3 Det är precis såna historier som jag behöver höra!
Kramar
Martina Lindell

3 Lena:

skriven

Håller tummarna, var med om något liknande för ett år sedan. Jag kände att min häst inte var okej och han friskförklarades ett par gånger innan jag kom till rätt veterinär och han hade en spricka i griffelbenet. Har skrivit om det på mitt IG ”tantmedhast”❤️

Svar: Tack snälla du <3
Martina Lindell

4 Hej! :

skriven

Tänk vad tid nu förlorat. Så många som bett dig kolla upp hästen på klinik för att han sett oren ut. Det gör man inte för att vara elak utan för att man vill hästen väl.

Svar: Tror du att den här typen av kommentar hjälper mig just nu? :(
Martina Lindell

5 Anonym:

skriven

Nej det tror jag inte! Däremot kanske en läxa till framtiden. Hästen har varit skadad länge och många har engagerat sig och berättat att något ser tokigt ut. Är väl tur att han kom till veterinär till slut. Där borde man alltid börja om man misstänker något. En gaffelbandsskada är rätt allvarligt.

Svar: Jag vet inte vem du är (eftersom du inte vågar skriva ditt namn) eller hur du har hittat min blogg men jag är faktiskt inte intresserad av dina pekpinnar!
Denna skada har dessutom missats på klinik en gång så det kanske du också borde tänka på innan du kritiserar mig?! Sen så behöver du ju inte läsa här eller följa mig om du tycker att jag gör allting fel.
Martina Lindell

Kommentera här: